Nyheter

Han tog världen med storm

Han tog världen med storm

Elon Musk har på extremt kort tid tagit världen med storm och lär inom snar framtid ta över universum med samma kraft. Mr Musk är så mycket mer än VD och teknikchef för SpaceX. Han har varit med och grundat Tesla Motors, Paypal, Open AI, och Zip2. Idag är han dessutom ordförande i Solarcity och VD på Neuralink. Med andra ord är Musks CV allt annat än tomt, men det är inte endast det som gör honom unik – han är en inspiration för mänskligheten. Han har satsat allt och han lyfter stolt fram sitt företag SpaceX på ett unikt sätt jämfört med andra i branschen.

Vem är denna Supernova?

Den 28 juni 1971 föddes Elon Musk i Pretoria, Sydafrika. Musk sägs ha varit ett introvert barn och när hans föräldrar skiljde sig, vände han sig till datorer och programmering. Elon flyttade till Kanada som 17-åring och undvek på så vis militärtjänst i Sydafrika. I Kanada studerade han på Queen’s University, för att sedan fördjupa sig i affärer på University of Pennsylvania. Det slutade med att han hade en kandidatexamen i ekonomi och fysik, samt en PhD i energifysik vid Stanford University. Han tajmade sin doktorsexamen perfekt med internetexplosionen, och kunde sälja sitt företag Zip2 för $307 miljoner kontant och $34 miljoner i aktier efter att företaget stöttat både The New York Times och The Chicago Tribunes hemsidor. Han blev amerikansk medborgare 2002.

"If something is important enough, you do it even if the odd aren´t in your favor." - Elon Musk

”If something is important enough, you do it even if the odd aren´t in your favor.” – Elon Musk

1999 deltog Elon Musk i grundandet av X.com vilket ett år senare blev PayPal. Elon ägde över 11% av aktierna innan eBay år 2002 köpte företaget. Även här lyckades han med andra ord att tjäna mycket pengar. Hur mycket har han då idag? I december 2017 uppskattades hans nettovärde till 20.2 miljarder dollar enligt Forbes. 

I hans familj finns fem söner, två tvillingar och tre trillingar, som han och Justine Wilson är föräldrar till. Tyvärr skiljde sig Wilson och Musk år 2000 och han gifte om sig med Talulah Riley 2010. Detta förhållande höll dock inte längre än till 2012 då de skiljde sig. Han gifte om sig 2013 och skiljde sig igen 2016.

SpaceX – med stort X

Året 2002 inträffade ännu en spektakulär händelse när Musk grundade sitt tredje företag: Space Exploration Technologies Corporation, känt som SpaceX! Hans mål var redan från dag ett att bygga raketer för kommersiella rymdresor och 2008 tilldelades företaget uppdraget att transportera last till den Internationella rymdstationen av NASA. SpaceX såg självklart också möjligheten att transportera astronauter, men detta steg blev det första och blev även ett sätt för NASA att avveckla sina egna rymdfärjor.

"I feel very lucky. ... For us, it's like winning the Super Bowl." -Elon Musk

”I feel very lucky. … For us, it’s like winning the Super Bowl.” -Elon Musk

Den 22 maj 2012 blev SpaceX det första privata företaget att sända upp en rymdfarkost till ISS! Efter det fortsatte framgångarna då företaget började skicka upp satelliter med Falcon 9. Deras största genombrott skedde däremot i mars 2017 då de lyckades landa en Falcon 9, byggd av återanvändbara delar, medan världen stod och gapade av förundran.

Tyvärr led företaget en förlust i november samma år då en explosion inträffade under ett test av företagets nya motor. Lyckligtvis blev ingen skadad och SpaceX har sagt att det inte ska påverka den nya generationen av Falcon 9 raketer.

Innovativ marknadsföring

Serien Mars finns att se på Netflix.

Serien Mars finns att se på Netflix.

Hur man får ett företag att bli välkänt över hela världen verkar vara en enkel fråga för Elon Musk. Både PayPal och SpaceX är tydliga exempel på hans framgång, men det finns även andra exempel som inte är fullt så iögonfallande. På Netflix finns serien Mars där Elon själv bidrar med en roll. Serien skildrar problematiken som följer en resa till Mars och hoppar mellan nutid och 2030-talet. SpaceX är med i första och sista avsnittet av säsong ett, och även om serien inte är producerad av företaget själv så bidrar detta till en ökad tillit hos företagets kunder. I och med att SpaceX väljer att medverka i en serie som inte endast tar upp fördelarna med en resa till Mars utan som även lägger vikt vid nackdelarna, visar företaget att de går att lita på och att de inte skulle göra något förhastat. Serien behandlar de problem som vi troligast måste lösa under en expedition till den röda planeten och bidrar till att tittaren får en djupare inblick i vad en rymdresa innebär i verkligheten.

Elon Musk och Simon Helberg i ett avsnitt av the Big Bang Theory från 2007.

Elon Musk och Simon Helberg i ett avsnitt av the Big Bang Theory från 2007.

Musk har även medverkat i andra serier och filmer, bland annat the Big Bang Theory. Det faktum att han visar upp sig i rätt kretsar fångar publikens intresse och resulterar i att fler får upp ögonen för honom. Det är inte konstigt att han idag är en stor inspiration för unga som gamla. Han har sannerligen kämpat sig upp till att bli den person som han är idag. Han är nytänkande, kreativ och intelligent: Elon Musk har den potential som krävs för att motivera människor till att göra det som de från början upplever omöjligt.

Årskrönika 2017

Årskrönika 2017

Många astronomiska nyhetshändelser utvecklas till riktiga långkörare som sträcker sig över flera år. Sökandet efter solsystemets nionde planet är ett bra exempel. Det inleddes i början av förra åtet när CalTech-astronomerna Konstantin Batygin och Mike Brown presenterade sina resultat. Arbetet har sedan fortsatt och intensifierats under 2017. Men nålen är så liten och höstacken så stor att man kan fråga sig om planeten, även om den existerar, kommer att kunna hittas.

Ett annat exempel är rymdsonden Juno som förra året nådde fram till Jupiter. Under 2017 har den levererat en uppsjö av fantastiska närbilder från jätteplaneten och nya forskningsdata fortsätter att strömma in.

Antalet bekräftade exo-planeter växer konstant och är vid årsskiftet uppe i över tre och ett halvt tusen.

-o0o-

Den 6 januari aktualiseras en upptäckt från 2015. Professor Larry Molnar med team förutsäger nu på största allvar att stjärnparet KIC 9832227 kommer att kollidera med varandra år 2022 (+- 1 år) och resultera i en s. k. röd nova. Stjärnbilden Svanen kommer därmed under något års tid att berikas med en stjärna av Polstjärnans magnitud. De båda stjärnornas atmosfärer har redan börjat sammansmälta och den gemensamma ringdansen virvlar allt snabbare.

Den 22 februari meddelas att astronomer funnit ett solsystem med sju jordlika planeter på bara 40 ljusårs avstånd från oss. Planeterna rör sig runt en liten och sval röd dvärgstjärna vid namn Trappist-1. Upptäckten stärker hoppet om att framöver kunna finna spår av utomjordiskt liv.

Kanske hälften av Vintergatans råmaterial av gas, stoft och stjärnor kommer från andra galaxer. Det häpnadsväckande påståendet kommer i juli från ett team av astrofysiker vid det amerikanska Northwestern University. Deras forskningsresultat antyder alltså att våra egna kroppar har extragalaktiska rötter.

Den 21 augusti är ett minnesvärt datum i USA. Då inträffar en total solförmörkelse som sveper över landet från Oregon i nordväst till South Carolina i sydost och medför inte bara ofantliga trafikstockningar utan också en oförglömlig upplevelse för miljontals människor.

Den 15 september var det så dags för rymdsonden Cassinis sista färd när den efter 13 år och 294 varv i omloppsbana kring Saturnus, styrdes in mot jätteplanetens övre atmosfär och förintades. Vi ser tillbaka på över 4,5 miljoner fantastiska bilder från solsystemets mest spektakulära planet och konstaterar att Cassinis 635 gigabyte hopsamlade data hittills resulterat i oräkneliga upptäckter presenterade i närmare 4000 vetenskapliga rapporter.

Den 23 september firades Astronomins dag och natt över hela landet men Örebro Astronomi tjuvstartade redan den 16:e på Vågengallerian med utställningen ”Upptäck universum” som sedan pågick i 6 veckor och besöktes av över 6000 personer.

Den 16 oktober utgjorde en ny milstolpe i gravitationsvågornas segertåg när det på flera samtidiga presskonferenser utannonserades att vi nu för allra första gången med egna ögon kunnat se och studera en källa till gravitationsvågor. Den 17 augusti hade nämligen inte bara de två LIGO-anläggningarna i USA utan även Virgos interferometer i Italien registrerat vågor från en kollision mellan två neutronstjärnor. De tre observationspunkterna ledde till att källan snabbt kunde lokaliseras och studeras. I ett slag hade man löst de korta gammablixtarnas gåta, hittat källan till en s. k. kilonova och fått överväldigande bevis för att kollisioner mellan neutronstjärnor producerar stora mängder tunga grundämnen, i detta fall t. ex. guld motsvarande ett eller ett par jordklot.

I oktober får vi veta att man med hjälp av den japanska månsatelliten LRS har upptäckt lavatunnlar som sträcker sig flera mil under Mariuskullarna, ett vulkaniskt område på månen. Dessa grottor som kan nås genom kraterliknande öppningar i månytan kan bli livsviktiga för framtida månbaser. Avsaknaden av både magnetfält och atmosfär gör månen till en farlig plats att vistas på för människor av kött och blod. Under några meter av månskorpans ytskikt är man dock väl skyddad mot såväl kosmisk strålning som mikrometeoriter.

Senare i oktober kunde vi konstatera att solsystemet fått sin första bekräftade besökare från yttre rymden. Himlakroppen som vi först trodde var en komet, sedan en asteroid, rundade solen redan i september och är nu på väg bort ifrån oss. Den har fått det hawaiianskt klingande namnet 1I/’Oumuamua, där det versala I:et står för Interstellär, alltså en kropp som har sitt ursprung utanför vårt planetsystem. Det cigarrformade objektet är dock vare sig det första eller sista av sitt slag. Vi har vetat att alla Vintergatans solsystem, även vårt eget, slungar ut sådana projektiler, speciellt under uppbyggnadsfasen, vilket bör innebära att vi får regelbundna påhälsningar. Detta var dock första gången vi fått svart på vitt på den saken.

Att Nobelpriset skulle följa på upptäckten av gravitationsvågorna förutspådde vi redan förra året när meganyheten briserade. Antalet personer som bidragit med stora insatser för att möjliggöra upptäckten får nog räknas i åtminstone fyrsiffriga tal. Ändå är de tre pristagarna Rainer Weiss, Barry Barish och Kip Thorne väl värda utmärkelsen som i sedvanlig ordning utdelades den 10 december. Priset motiverades med orden: ”En upptäckt som skakade världen”.

God (astronomisk) Jul!

God (astronomisk) Jul!

Vi på Örebro Astronomi vill önska er en riktig god och astronomisk jul! 

Såhär i juletider sjunker graderna markant, dock inte till extrema temperaturer som i rymden. När mörkret nu täcker vår del av halvklotet kan det vara skönt att tänka på att det i universum finns minst 10000000000000000000000 stjärnor (grovt räknat) som var en lyser upp en liten del av det rum universum utgör och tillsammans skapar det vi ser.

Betrakta mörkret som nu faller som en tillgång och gå ut en kall vinternatt för att njuta av den fina stjärnhimmel som vår galax erbjuder – du kommer inte att ångra dig. Vi bor trots allt på en unik planet vid namn Jorden som vi alla delar och tillsammans äger, oavsett om det finns utomjordiskt liv där ute runt någon av de många stjärnorna.

Under året har vi åstadkommit otroligt mycket- allt från besök av en turist från yttre rymden till nobelpriset för en upptäckt som öppnat dörrarna till en ny era inom fysiken. Denna jul har vi dessutom haft en julkalender med astronomiska inslag som bland annat är inspelad på Alba Nova, KTH/SU. Sammanfattningsvis, vilket rymdigt år vi haft!

God Jul till er alla och glöm nu inte att titta upp mot himmelen, vem vet vad nästa år har att erbjuda.
Hälsningar,
Skribenterna, Örebro Astronomi

 

 

 

På plats när Snillen Spekulerade

På plats när Snillen Spekulerade

Så fick då upptäckten av gravitationsvågorna sitt välförtjänta nobelpris. Till SVTs rundabordssamtal ”Snillen spekulerar” som troget återkommit sedan 1959 var två av ”våra egna” inbjudna att närvara bland åhörarna.

Här rapporterar Cornelia Ekvall som deltog tillsammans med Scott Green, sekreterare respektive ordförande i Örebro Astronomis ungdomsförening ORION.

-o0o-

Där satt jag, två meter från Kazuo Ishiguro och mitt emot Kip Thorne, Barry Barish och Rainer Weiss i Grünewaldsalen, Stockholm. Känslan var mäktig och obeskrivlig, en upplevelse som jag inte kommer glömma. Där satt personer som gjort det omöjliga, som dedikerat sina liv till forskningen och som, viktigast av allt, brinner för det de arbetar med. Vad det innebär att erhålla äran som följer ett nobelpris kan jag inte ens föreställa mig…

Snillen Spekulerar (Nobel Minds) är ett program som produceras av BBC och SVT och som spelas in dagen efter nobelprisutdelningen. Samtliga pristagare sitter runt ett bord tillsammans med en programledare och runt omkring finns en publik. Detta år fick jag inbjudan att sitta i publiken och dessutom i fint sällskap av Scott Green och Mikael Ingemyr!

Jag kan verkligen inte sätta ord på hur det var att sitta där och lyssna till nobelpristagarnas diskussioner. Samtalen berörde inte endast deras forskning och liv, utan även utbildning och frågan hur barn och unga ska kunna engageras för vetenskap. Med tanke på att samtliga pristagare tillhör den äldre generationen, berörde det mig extra mycket att se deras engagemang gentemot oss unga entusiaster.

Självklart var det häftigt att träffa alla nobelpristagare men pristagarna i fysik betydde något extra. När jag för två år sedan satt som fastklistrad och lyssnade till deras presskonferens kunde jag inte ana att jag skulle få träffa dem och till och med få Kip Thornes autograf. Alla pristagare var tvungna att lämna salen direkt efter inspelningen då de skulle till en middag, men jag lyckades få hans signatur till mitt block och det är jag oerhört lycklig över. En detalj som skiljer Kip Thorne från de andra är det faktum att han var med och producerade science fiction filmen Interstellar. När programvärden Zeinab Badawi frågade Mr. Thorne om science fiction måste bygga på fakta så svarade han att det nödvändigtvis inte behöver göra det och att hans kollega Lynda Obst brukar kalla det ”science faction” om det gör det. Detta höll publiken med om och skrattade lite lätt. För honom var det vackra med Interstellar att vetenskapen var inbäddad redan från början och i och med det kan filmen i själva verket väcka intresse för vetenskap!

En annan sak som fysikens pristagare tog upp var att deras forskning kan leda till att vi kan detektera gravitationsvågor från universums födelse, vilka kan ge oss nya vinklar samt bevis rörande kvantgravitationens lagar som styrde universums skapelse! Om 20-30 år kanske vi har svaren på hur universum kom till, vad som fanns innan och om det finns flera universum där ute. Det om något är hur häftigt som helst. Tänk på allt som kommer följa upptäckten av gravitationsvågor. Det är inte konstigt att alla pratar om en ny era inom fysiken.

Michael Rosbash, nobelpristagre i medicin, och Richard Thaler, ekonomipristagare, diskuterade även hur man lär ut matematik i skolan och kom överens om att det bästa sättet att lära ut sannolikhetsteori vore genom att låta barnen spela poker eller dylikt. Dock, självklart avsett som hjälpmedel! Detta skrattade vi som publik lite åt, men personligen tyckte jag att de två herrarna hade en bra poäng. Varför inte byta ut trigonometri mot statistik som de föreslog och se om det hjälper eleverna? Jag vet att jag hade svårt för sannolikhetslära i högstadiet och det har jag nog fortfarande om jag ska vara helt ärlig…

Vi fick även veta att pristagaren i litteratur, Kazuo Ishiguro, har gosedjur hemma som han och hans fru fortfarande leker med! En väldigt rolig detalj som jag aldrig skulle ha kunnat gissa. Fortsättningsvis nämnde Mr. Ishiguro betydelsen av författares roll för spridandet av vetenskap. För honom är det lite av kulturarbetarnas jobb att förstå vad forskarna gör och att presentera det genom sina verk. Tyvärr är det idag viktigare med ”klicks” på Facebook än sann fakta, och som Ishiguro ser det är detta en kris inom media. Det finns ingen ekonomiskt lönsam affärsmodell för att diskutera sådana problem eftersom vi drivs av det faktum att vi vill ha fler ”klicks”, vilket försvårar situationen ytterligare.

Zeinab Badawi rundade av diskussionen på ett fint sätt genom att fråga om Ishiguro kunde göra ett undantag för detta program, och han svarade med ett leende tillsammans med en nickning. Mitt intryck av Badawi är att hon var väldigt skicklig och speciellt underhållande att lyssna på. Hon verkade som en väldigt härlig person och hon frågade mig efteråt vad jag tyckte om programmet. Mitt svar var ”It was amazing!”.

Att få vara med om en tv-inspelning och se bakom kulisserna var roligt i sig, även om nobelpristagarna var höjdpunkten. Innan inspelningen fick vi även chansen att mingla med alla som skulle sitta i publiken. Många intressanta samtal pågick och jag trivdes verkligen där mellan studenter och doktorander.

Titta gärna på hela programmet genom denna länk (SVT Play), diskussionerna är väldigt spännande och lärorika.

http://bit.ly/2CwcLe9

Norrsken och Månsken

Norrsken och Månsken

Igår bjöds vi på årets supermåne. Och håll ut! I januari blir den ännu mera super. Tyvärr är supermånar lite överreklamerade. Skillnaden mot en alldeles normal fullmåne är bara några få procent.

Ikväll är månen fortfarande till 97% upplyst och det är ett problem för alla som hoppas på aurora borealis. På solen gapar nämligen ett nordligt hål i dess yttre atmosfär och det är riktat emot oss. Genom denna reva forsar solvindens partiklar obehindrat ut i rymden och ett större antal av dessa faller nu in mot jordens båda poler. Det borde kunna resultera i ett sprakande norrsken. Ja, om det inte vore för den strategiskt placerade superstrålkastaren förstås. Dessutom kan noteras att i skrivande stund har showen inte kommit igång, åtminstone om man får tro de signaler som fångas upp av den utmärkta satelliten DISCOVR som befinner sig någon timme närmare solen än vi och som därmed kan förse oss med en förvarning.

Men för den som har kameran till hands kan det gröna skimret i norr nog ändå fångas på bild, till och med på Örebros breddgrader. Och för alla nattugglor finns fortfarande chansen att en kraftigare solstorm anländer fram på småtimmarna.

Planetsystem runt Proxima Centauri?

Planetsystem runt Proxima Centauri?

Med hjälp av ALMA-observatoriet i Chile har forskare nu upptäckt två band av stoft och damm runt Proxima Centauri, vår närmaste stjärna. De spännande fynden pekar mot att det kan finnas ett välutvecklat planetsystem runt stjärnan.

Strukturer som dessa bälten liknar dem som finns i vårt eget solsystem och utgörs sannolikt av sten och is som är rester från den tid då planeter bildades. Storleken på materialet varierar från små sandkorn till jättelika asteroider.

Stoftbältet närmast Proxima Centauri breder ut sig på ett avstånd som motsvarar en till fyra gånger sträckan mellan solen och jorden. Massan uppskattas till en hundradels jordmassa och håller en temperatur på -230 grader Celsius, samma temperatur som vårt Kuiperbälte.

Proxima Centauri är som tidigare nämnts den stjärna som ligger oss närmast om vi räknar bort solen. Det är en svag röd dvärg som befinner sig fyra ljusår bort. År 2016 upptäcktes planeten Proxima b som därmed är den närmaste planeten utanför vårt solsystem. Proxima b befinner sig långt innanför den innersta stoftringen, bara fyra miljoner kilometer ifrån sin stjärna. I och med ALMA:s observationer finns nu goda förhoppningar om att finna fler planeter.

Enligt huvudförfattaren till denna forskningsrapport, Guillem Anglada, är stoftringarna ett tydligt tecken på att planetbildning pågått tidigare i historien och han hoppas att vidare studier ska kunna peka ut var de övriga planeterna finns. Anglada ser sin forskning som en liten aptitretare i jämförelse med de upptäckter som ligger framför.

En ytterligare anledning till att Proxima Centauri är extra intressant är att det finns ett projekt vid namn Starshot som syftar till att utforska planetsystemet på plats. Det ska använda sig av mikrosonder fästa på laserdrivna segel och för att kunna planera och genomföra ett sådant jätteuppdrag krävs forskning på stoftets egenskaper runt stjärnan.

Text samt bildkälla: www.eso.org

Vad finns där ute egentligen?

Vad finns där ute egentligen?

Örebro Astronomi medverkade i radio P4 idag i en programpunkt som heter ”Veckans stafettfråga”. Thomas Giege som är energi- och klimatrådgivare på Örebro kommun ställde frågan ”Vi vet ju en del om vår sol och våra planeter, men vad mer finns där ute?”

Ja, allt och ingenting, skulle kunna vara ett bra svar för utöver solen och planeterna har vi ju faktiskt hela universum där ute.

Om vi börjar närmast oss har vi bland annat våra månar – bara Jupiter och Saturnus i sig har över 60 stycken vardera. Utöver det finns även ca 1,5 miljoner asteroider med en diameter större än 1 km. Dessutom 1000 miljarder, alltså 1 biljon (!), kometer. Och då tittar vi bara på vad som finns kring vår egen sol.

Innan vi fortsätter kanske vi ska klargöra lite siffror: 1 miljon = en etta följd av 6 nollor; 1 miljard = 9 nollor; 1 biljon = 12 nollor.

Om vi nu tar nästa steg och ser oss omkring i vår galax, Vintergatan, finns ca 200 miljarder stjärnor som i genomsnitt har minst en planet var. En del har ingen, många har fler. Alla dessa exoplaneter (som det heter när det handlar om planeter utanför vårt eget solsystem) omges även de av en massa månar, asteroider och kometer, vilket är rester från när deras solsystem bildades.

Av de 200 miljarder planeter som tros finnas i vår galax så uppskattar forskarna att det är minst 10 miljarder som kan kallas jordlika planeter, alltså planeter som har förutsättningar för liv så som vi känner det med flytande vatten, skyddande atmosfär, lagom gravitation etc.

I Vintergatan finns förstås också gigantiska nebulosor, där nya stjärnor föds, och besynnerliga objekt som svarta hål. Vi har faktiskt kartlagt över 300 stycken sådana bara i vår galax.

Tar vi ytterligare ett kliv ut från vår galax så har vi cirka 2000 miljarder, alltså 2 biljoner (!) andra galaxer i det synliga universum. Med det uttrycket menas den del av universum vars ljus hunnit fram till oss under de 13,8 miljarder år som vi tror att universum existerat. Alla dessa galaxer har i sin tur säkerligen också miljardtals jordlika planeter runt sina stjärnor.

Men trots detta så består universum till allra största delen av tomrum vilket kanske är lite svårt att föreställa sig med tanke på allt det vi precis räknat upp.

Ska man vara petnoga så är väl rymden egentligen aldrig helt tom. Det finns ju exempelvis kosmisk strålning, en massa mörk materia (en form av materia som inte avger eller reflekterar ljus eller annan elektromagnetisk strålning) och mängder av mörk energi (den negativa energi som verkar ligga bakom att rymdens expansion accelererar).

Om man räknar på vad som finns i universum så hamnar vi på en fördelning av cirka 5% vanlig materia, 25% mörk, okänd, materia, och 70% mörk, ännu okändare, energi.

Så svaret är alltså – allt och ingenting!

Är vi ny fysik på spåren?

Är vi ny fysik på spåren?

Med hjälp av rymdteleskopet Hubble har astronomer nu upptäckt att den massiva centralgalaxen som vanligen finns i stora galaxkluster ständigt förflyttar sig i förhållande till klustrets masscentrum. Det motsäger de förutsägelser som görs utifrån standardmodellen för mörk materia. Förhoppningsvis kan detta otippade resultat leda till nya insikter om den gäckande mörka materien och kanske till och med öppna dörren till ny fysik!

Den stora galax som befinner sig i masscentrum för ett galaxkluster kallas för en BCG (brightest cluster galaxy). Enligt standardmodellen för mörk materia (cold dark matter model) bör den inta en stationär position så snart klustret stabiliserats efter en galaxkollision eller sammanslagning. Detta verkar nu motbevisas av ett team bestående av schweiziska, franska och brittiska astronomer!

Den mörka materian är väl känd som ett av astronomins största mysterier. Såväl enskilda galaxer som väldiga kluster omsluts av denna osynliga substans som utgör 25% av universums totala innehåll av massa och energi. Ett galaxkluster kan bestå av upp till 1000 galaxer inbäddade i intergalaktisk gas. Klustret har en mycket tät kärna som domineras av en BGC.

Forskarteamet har analyserat tio stycken galaxkluster med hjälp av Hubbleteleskopet. Man ser då att den mörka materien inte alls lyckas hålla kvar den massiva BGC-galaxen i klustrets centrum. Istället avviker den ibland upp till 40.000 ljusår från den väntade positionen. Enligt David Harvey, astronom vid EPFL i Schweiz, visar detta på att klustrets masscentrum är svagare än vad man tidigare trott. Det ger aningar om att en annorlunda och mer spännande form av mörk materia befinner sig i galaxklustrens centrala delar.

För att kunna göra sin upptäckt har teamet förlitat sig på studiet av gravitationslinser. Galaxklustren är så massiva att de förvränger rumtiden och därmed ljuset från objekt som ligger långt bakom dem, en effekt som förutsades av Einstein. Fenomenet kan användas för att kartlägga var den osynliga materian runt klustret befinner sig. Därefter kan forskarna hitta masscentrum och se var BCG-galaxen befinner sig i förhållande till det.

Såvida inte den nya upptäckten visar sig utgöra ett helt nytt och okänt astrofysikaliskt fenomen kan den bara förklaras av att den mörka materians partiklar kan interagera med varandra, något som inte alls överensstämmer med vår nuvarande uppfattning om hur den mörka materian fungerar.

Nu fordras en mer omfattande forskning för att klargöra om vi kommer att behöva nya fundamenta lagar för fysiken för att kunna förklara den mörka materian.

Text källa: www.spacetelescope.org (Hubble Space Telescope)
Bild källa: NASA, ESA, and J. Lotz (STScI)

Bingo! Här produceras gravitationsvågor

Bingo! Här produceras gravitationsvågor

Klockan 16 idag, när den här artikeln publiceras, inleder flera vetenskapsinstitutioner över hela världen sin presskonferens. Europeiska Sydobservatoriet ESO möter media i tyska Garching. Samtidigt håller LIGO (The Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory) ett motsvarande pressmöte i Washington DC. Alla dessa presskonferenser presenterar samma nyhet. Där rapporteras om ett genombrott som innebär att vi nu för allra första gången med egna ögon kan se och studera en källa till gravitationsvågor, alltså de vågor som först observerades 2015 och som i år belönas med Nobelpriset.

Den 17 augusti blinkade det plötsligt till i LIGOs båda jätteanläggningar i USA när gravitationsvågor för femte gången registrerades. Nära nog samtidigt hände samma sak i Virgos interferometer i Italien vilket innebar att man med tre observationer också fick en indikation om varifrån vågorna utgick. Från samma område på himlen registrerades ett par sekunder senare en kort gammablixt vid två observatorier ledda av ESA respektive NASA.

Upptäckterna triggade omedelbart febril aktivitet i flera nätverk av observatorier och forskare över hela världen, bl a Sverige. Det amerikanska Swope-teleskopet var först med att lokalisera sökobjektet vars snabba utveckling därefter kunde detaljstuderas i alla våglängder av allt ifrån ESOs väldiga ansamling av paraboler i Atacamaöknen till rymdteleskopet Hubble. Totalt var närmare 100 av astronomivärldens största observationsinstrument involverade.

Den händelse som verkar ha utlöst gravitationsvågorna den här gången var en våldsam kollision mellan två neutronstjärnor. De befinner sig på 130 miljoner ljusårs avstånd från oss i galaxen NGC 4993 som kan ses i stjärnbilden Vattenormen. Kollisionen resulterade i en s k kilonova, ett fenomen vars existens förutsagts redan för över 30 år sedan men som inte kunnat verifieras. Efter en möjlig observation med Hubbleteleskopet 2013 som lämnade frågan öppen har dagens väldokumenterade upptäckt bekräftat idén.

Kilonovan, som är 1000 gånger ljusstarkare än en vanlig nova, tros vara ursprunget till s k korta gammablixtar vilket också kunde observeras. Ännu intressantare är att två av ESOs instrument fann spår av tunga grundämnen, bl a cesium och tellurium, som slungades ut ifrån kollisionen med en femtedel av ljushastigheten. Kilonovor har misstänkts vara en primär källa till bildandet av tunga ämnen som guld, platina, bly, uran etc vilket nu verkar kunna bekräftas. Inte enbart exploderande jättestjärnor utan också extrema kollisioner tycks alltså ingå i grundförutsättningarna för vår existens.

Senaste kommentarer

Arkiv