På plats när Snillen Spekulerade

På plats när Snillen Spekulerade

Så fick då upptäckten av gravitationsvågorna sitt välförtjänta nobelpris. Till SVTs rundabordssamtal ”Snillen spekulerar” som troget återkommit sedan 1959 var två av ”våra egna” inbjudna att närvara bland åhörarna.

Här rapporterar Cornelia Ekvall som deltog tillsammans med Scott Green, sekreterare respektive ordförande i Örebro Astronomis ungdomsförening ORION.

-o0o-

Där satt jag, två meter från Kazuo Ishiguro och mitt emot Kip Thorne, Barry Barish och Rainer Weiss i Grünewaldsalen, Stockholm. Känslan var mäktig och obeskrivlig, en upplevelse som jag inte kommer glömma. Där satt personer som gjort det omöjliga, som dedikerat sina liv till forskningen och som, viktigast av allt, brinner för det de arbetar med. Vad det innebär att erhålla äran som följer ett nobelpris kan jag inte ens föreställa mig…

Snillen Spekulerar (Nobel Minds) är ett program som produceras av BBC och SVT och som spelas in dagen efter nobelprisutdelningen. Samtliga pristagare sitter runt ett bord tillsammans med en programledare och runt omkring finns en publik. Detta år fick jag inbjudan att sitta i publiken och dessutom i fint sällskap av Scott Green och Mikael Ingemyr!

Jag kan verkligen inte sätta ord på hur det var att sitta där och lyssna till nobelpristagarnas diskussioner. Samtalen berörde inte endast deras forskning och liv, utan även utbildning och frågan hur barn och unga ska kunna engageras för vetenskap. Med tanke på att samtliga pristagare tillhör den äldre generationen, berörde det mig extra mycket att se deras engagemang gentemot oss unga entusiaster.

Självklart var det häftigt att träffa alla nobelpristagare men pristagarna i fysik betydde något extra. När jag för två år sedan satt som fastklistrad och lyssnade till deras presskonferens kunde jag inte ana att jag skulle få träffa dem och till och med få Kip Thornes autograf. Alla pristagare var tvungna att lämna salen direkt efter inspelningen då de skulle till en middag, men jag lyckades få hans signatur till mitt block och det är jag oerhört lycklig över. En detalj som skiljer Kip Thorne från de andra är det faktum att han var med och producerade science fiction filmen Interstellar. När programvärden Zeinab Badawi frågade Mr. Thorne om science fiction måste bygga på fakta så svarade han att det nödvändigtvis inte behöver göra det och att hans kollega Lynda Obst brukar kalla det ”science faction” om det gör det. Detta höll publiken med om och skrattade lite lätt. För honom var det vackra med Interstellar att vetenskapen var inbäddad redan från början och i och med det kan filmen i själva verket väcka intresse för vetenskap!

En annan sak som fysikens pristagare tog upp var att deras forskning kan leda till att vi kan detektera gravitationsvågor från universums födelse, vilka kan ge oss nya vinklar samt bevis rörande kvantgravitationens lagar som styrde universums skapelse! Om 20-30 år kanske vi har svaren på hur universum kom till, vad som fanns innan och om det finns flera universum där ute. Det om något är hur häftigt som helst. Tänk på allt som kommer följa upptäckten av gravitationsvågor. Det är inte konstigt att alla pratar om en ny era inom fysiken.

Michael Rosbash, nobelpristagre i medicin, och Richard Thaler, ekonomipristagare, diskuterade även hur man lär ut matematik i skolan och kom överens om att det bästa sättet att lära ut sannolikhetsteori vore genom att låta barnen spela poker eller dylikt. Dock, självklart avsett som hjälpmedel! Detta skrattade vi som publik lite åt, men personligen tyckte jag att de två herrarna hade en bra poäng. Varför inte byta ut trigonometri mot statistik som de föreslog och se om det hjälper eleverna? Jag vet att jag hade svårt för sannolikhetslära i högstadiet och det har jag nog fortfarande om jag ska vara helt ärlig…

Vi fick även veta att pristagaren i litteratur, Kazuo Ishiguro, har gosedjur hemma som han och hans fru fortfarande leker med! En väldigt rolig detalj som jag aldrig skulle ha kunnat gissa. Fortsättningsvis nämnde Mr. Ishiguro betydelsen av författares roll för spridandet av vetenskap. För honom är det lite av kulturarbetarnas jobb att förstå vad forskarna gör och att presentera det genom sina verk. Tyvärr är det idag viktigare med ”klicks” på Facebook än sann fakta, och som Ishiguro ser det är detta en kris inom media. Det finns ingen ekonomiskt lönsam affärsmodell för att diskutera sådana problem eftersom vi drivs av det faktum att vi vill ha fler ”klicks”, vilket försvårar situationen ytterligare.

Zeinab Badawi rundade av diskussionen på ett fint sätt genom att fråga om Ishiguro kunde göra ett undantag för detta program, och han svarade med ett leende tillsammans med en nickning. Mitt intryck av Badawi är att hon var väldigt skicklig och speciellt underhållande att lyssna på. Hon verkade som en väldigt härlig person och hon frågade mig efteråt vad jag tyckte om programmet. Mitt svar var ”It was amazing!”.

Att få vara med om en tv-inspelning och se bakom kulisserna var roligt i sig, även om nobelpristagarna var höjdpunkten. Innan inspelningen fick vi även chansen att mingla med alla som skulle sitta i publiken. Många intressanta samtal pågick och jag trivdes verkligen där mellan studenter och doktorander.

Titta gärna på hela programmet genom denna länk (SVT Play), diskussionerna är väldigt spännande och lärorika.

http://bit.ly/2CwcLe9