Bingo! Här produceras gravitationsvågor

Bingo! Här produceras gravitationsvågor

Klockan 16 idag, när den här artikeln publiceras, inleder flera vetenskapsinstitutioner över hela världen sin presskonferens. Europeiska Sydobservatoriet ESO möter media i tyska Garching. Samtidigt håller LIGO (The Laser Interferometer Gravitational-Wave Observatory) ett motsvarande pressmöte i Washington DC. Alla dessa presskonferenser presenterar samma nyhet. Där rapporteras om ett genombrott som innebär att vi nu för allra första gången med egna ögon kan se och studera en källa till gravitationsvågor, alltså de vågor som först observerades 2015 och som i år belönas med Nobelpriset.

Den 17 augusti blinkade det plötsligt till i LIGOs båda jätteanläggningar i USA när gravitationsvågor för femte gången registrerades. Nära nog samtidigt hände samma sak i Virgos interferometer i Italien vilket innebar att man med tre observationer också fick en indikation om varifrån vågorna utgick. Från samma område på himlen registrerades ett par sekunder senare en kort gammablixt vid två observatorier ledda av ESA respektive NASA.

Upptäckterna triggade omedelbart febril aktivitet i flera nätverk av observatorier och forskare över hela världen, bl a Sverige. Det amerikanska Swope-teleskopet var först med att lokalisera sökobjektet vars snabba utveckling därefter kunde detaljstuderas i alla våglängder av allt ifrån ESOs väldiga ansamling av paraboler i Atacamaöknen till rymdteleskopet Hubble. Totalt var närmare 100 av astronomivärldens största observationsinstrument involverade.

Den händelse som verkar ha utlöst gravitationsvågorna den här gången var en våldsam kollision mellan två neutronstjärnor. De befinner sig på 130 miljoner ljusårs avstånd från oss i galaxen NGC 4993 som kan ses i stjärnbilden Vattenormen. Kollisionen resulterade i en s k kilonova, ett fenomen vars existens förutsagts redan för över 30 år sedan men som inte kunnat verifieras. Efter en möjlig observation med Hubbleteleskopet 2013 som lämnade frågan öppen har dagens väldokumenterade upptäckt bekräftat idén.

Kilonovan, som är 1000 gånger ljusstarkare än en vanlig nova, tros vara ursprunget till s k korta gammablixtar vilket också kunde observeras. Ännu intressantare är att två av ESOs instrument fann spår av tunga grundämnen, bl a cesium och tellurium, som slungades ut ifrån kollisionen med en femtedel av ljushastigheten. Kilonovor har misstänkts vara en primär källa till bildandet av tunga ämnen som guld, platina, bly, uran etc vilket nu verkar kunna bekräftas. Inte enbart exploderande jättestjärnor utan också extrema kollisioner tycks alltså ingå i grundförutsättningarna för vår existens.